Phonecall...

Igår ringde min familj, det var ett mycket konstigt samtal. Jag förstod ingenting...allt var bara lustigt. Jag trodde det var en ensamstående pappa men tydligen fanns det en mamma också. Han sa egentligen ingenting utan bara frågade om det var okej att jag kom och jobbade hos dem, sen ville han avsluta samtalet. Jag hejdade honom och ställde en del frågor där jag fick rätt korta svar. Jag frågade hur mitt schema skulle se ut och vad jag skulle göra. Han sa att hans assistent skulle köra barnen till skolan och jag kanske skulle hämta dem ibland. Sen skulle jag förmodligen ta hand om dem när de kom hem till de skulle gå och lägga sig. Jag fattade inte riktigt, han verkade inte direkt ha någon koll på det.

Nej, jag fick verkligen inte reda på någonting egentligen. Han verkade bara vara sån att "våra grannar har en au pair, kanske skulle jag skaffa en?". Det kändes som om han bara bad mig att packa väskan och komma dit så fort som möjligt och börja arbeta, sen kvittar det hur eller när jag kommer...så nej det kändes inte alls bra. Annars verkade det vara en bra familj i sig, två flickor på 10 och 2 + en vovve. Men nej, jag kände inte för det alls så idag tackade jag nej till dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0